Här kommer

några rader från mig.

Igår brann mammas grannes hus ner. Upp. Hur säger man? Det finns inte kvar. Eldlågorna slickade mammas husvägg och brandmännen frågade ödmjukt om hon ville hämta några tillhörigheter ifall det skulle ta eld. Man kunde tro att hon skulle välja bilder på mig, enda barnet?! Men nej. Idominsalva (mycket populärt 1985-95) till läpparna, mobilladdare och glasögon.

Nu fattade inte hennes hus eld, men hon väljer ändå aktivt att berätta att hon dissade barndomsminnen med ett elakt mjuggande.

Sån är mamma. Och så var hon så upprörd över att hon var felciterad i tidningen. Där framstod hon som nervöst vrak då det skrevs att hon hade bett om att få gå in och hämta saker, då det i själva verket var så att hon blivit tillfrågad. Journalistjävlar.

Jag skulle lagt in en bild här från när jag och min mor hamnade på en MC-träff mitt i storskogen en sommarnatt om jag hade fattat hur man gör. Men när jag ska manövrera mellan bilderna i mitt packade album så går inte det och då ger jag fan. Ni får tänka er hur det såg ut.

Basse är borta och jag har ingen snus, så nu ska jag blöta upp ett par utlagda och lägga på tork under lampan.

Au revoir